Capture Love

Capture Love är en Ideèll organisation som arbetar med och för familjer som har drabbats av en livshotande sjukdom. Organisationen består av professionella barn och familje fotografer, designers och övriga sponsorer som bidrar med sin tid och kunskap. Capture Love har som mål att genom fotografi skildra er  och fånga er vardag som familj. Med kärlek , hopp och glädje . Utgångspunkten är att fotograferingen sker i hemmet och i en miljö i närheten där alla känner sig trygga. Varje familj som kontaktar Capture Love blir tilldelad en fotograf som bor i Göteborg med omnejd. För familjerna är denna tjänst helt kostnadsfri. Ingen motprestation krävs. Organisationen drivs genom sponsorer och bidrag.

*All information/texter/bilder på denna sida är copyright av Capture Love och får inte kopieras eller spridas utan tillstånd*

Har du frågor om Capture Love är du välkommen att kontakta oss.

"Capture Love is a non-profit organization working with and for families who have suffered a life-threatening illness. The organization consists of professional familyphotographers, designers and other sponsors who contribute their time and knowledge. Capture Love's goal is that through photography preserve the memory of a loving family and the joy that exists between family members. The premise is that the shoot takes place in the home and in an environment around where everyone feels as secure. Each family who contact Capture Love gets assigned a photographer who lives in Gothenburg. For families, this service is completely free. No consideration is required. The organization is run by sponsors and grants.

* All information / texts / images on this site are copyright of Capture Love and may not be copied or distributed without permission *

Have questions about Capture Love, please contact us."

Det är helt valfritt om man vill publicera här på Capture Loves blogg. Det är några som väljer att inte göra det, och det finns inget tvång till det. Vill du dela din historia för att stötta och hjälpa andra , eller bara för att det är skönt att berätta, så hjälper vi dig med det tillsammans med era bilder som vi tagit på er. 

2015 > 05

Fotograf helena Kyrk

Nina & Maja liten film

TACK FÖR ATT DU FINNS
- av Siv Andersson

Jag är så tacksam för 
att jag fått möta dig. 
För att du är speciell 
och värdefull för mig. 

Det som gör dig unik 
finns i ditt sätt att vara, 
din styrka och ditt mod 
och allt som du kan klara. 

Den kärlek som du ger 
i omtanken om andra 
ger lärdom om hur vi 
ska vara mot varandra. 

Du är en sån person 
man lätt håller kär. 
Tack Nina för att du
delar dina ord som berör.
Helena


Denna lilla familj består av Maja, snart 6 år och mig själv, mamma Nina. Detta är andra gången som jag bloggar här och ger en inblick in min fortsatta resa med äggstockscancer. 
Besked om återfallet kom i september. Jag visste att något var fel men det går ändå inte att gardera eller förbereda sig för ett sådant besked. Skräcken som sköljer över en. Känslan av att nu är det kört. Känslan av att återigen pressas ner under vattenytan, inte få luft. Samtidigt som jag var helt förtvivlad så kände jag mig så arg och frustrerad över att jag inte blivit hörd när jag påpekat flera gånger för läkaren dom saker som känts fel, som min kropp signalerat om. Om jag ändå hade gapat högre!... En av dom absolut värsta sakerna är att behöva berätta för alla man älskar och bryr sig om. Igen. Uppleva deras reaktioner, förtvivlan och frågor. Det gör så obeskrivligt ont.  Nu var det snabba ryck som gällde. Operationen behövde göras omgående. Det var otroligt ångestladdat att gå igenom samma procedur igen. Inskrivning på sjukhus. Alla förberedelser som skulle ordnas med där och hemma. Samtal med olika vårdpersonal som man så innerligt vill ska inge hopp om att detta ska gå bra, säga att vi fixar det här! Men denna gången gick inte operationen bra. Det gick inte att ta bort "monstret" kirurgiskt utan dom fick stänga igen och nu lägga hoppet på cellgiftets verkan. Det kändes som att vakna i en film och få höra detta, jag har suttit och gråtit till allt för många tv-serier där detta händer. Men nu var det jag som låg i sjukhussängen och det var högst verkligt. 

Jag gör saker jag aldrig trodde jag skulle göra vid 36 års ålder; ordnat med testamente, skrivit farväl-brev till min dotter, funderar på vilka låtar som ska spelas på min begravning, besöker sjukhus varje vecka. Funderar dagligen på om cancern alltid kommer att finnas i min kropp, om jag alltid kommer behöva ta cellgifter? Troligtvis ja. Tänk om det inte finns några fler mediciner att tillgå? Om dom säger att det inte finns något mer att göra...På någott vis ändras ramarna hela tiden, man lär sig att hantera mer och mer tunga saker på vägen och tänka om. Ladda om, anpassa sig. Jag bär självklart fortfarande på drömmar om framtiden; så som att få uppleva Majas milstolpar i livet, att förhoppningsvis hitta kärleken igen, att en dag få gifta mig, få resa till NY, ja det finns massor att drömma om - stort som smått! Jag har så mycket att leva för. 
En av dom absolut viktigaste verktygen för att klara av en sådan här kris är att prata om det, det finns verkligen inga genvägar. Det låter kanske enkelt men det krävs mer än man kan ana.  Men det ger också mer än man kan ana. Det är livsviktigt. Samtal, vägledning och rådgivning, framförallt med professionell hjälp men också med närstående. Någon som lyssnar, inte dömer. Som inte stänger av för att det blir för jobbigt. Ofta kanske man håller tillbaka för sina nära och kära, för att inte såra dom eller tynga dom med det mörka eländiga. För man måste lyfta på varenda sten, försöka att inte hålla tillbaks. Alla rädslor, mörka tankar, förbjudna tankar, ilska, frustration, frågetecken, ovisshet, lycka, styrka, livet. Tankarna finns där, dom är som dom är och inget man kan kontrollera, men man kan försöka hantera dom på olika sätt. Försöka resonera med rösten som säger en massa hemska saker till dig. Som drar åt snaran runt halsen. 

Vår familj har splittrats på vägen och det är otroligt tungt och smärtsamt. Sjukdom och separation är mer än vad man kan klara av ibland men det finns inget att göra mer än gå igenom det. Rida ut stormen. Även om jag kämpar för fullt med att inte drunkna i denna sörja och det är svårt att se klart i vissa lägen, så vet jag två saker: jag lever, här och nu, och jag kan ta hand om min dotter. För det är jag oändligt tacksam. Som tur väl är har jag Maja som följeslagare och bättre sällskap kan man inte ha! Denna fina kloka lilla tjej med stor själ och så stort hjärta. Vi pratar öppet om både cancer och ändrade familjeförhållanden. Hur viktigt det är att visa känslor och få sätta ord på dom. Jag har nog berört alla aspekter kring cancern med Maja, förutom döden. Det tar vi den dagen då det behövs. Vi har ett otroligt fint stöd av familj och vänner. Vet inte var jag varit utan all denna omtanke, kärlek och värme. 
När vi ändå är inne på det ämnet så vill jag uttrycka ett speciellt stort tack till fotograf Helena Kyrk. Inte bara vad hon gjort och gör för vår familj, utan för alla Capture Love-familjer. Hon har ett stort hjärta och kör ett villkorslöst och osjälviskt engagemang. Hon pushade och uppmuntrade mig till att fotas igen, då jag själv var trött, rädd och dålig av cellgifter i början av denna resa. Hon sa bl.a. att det är en viktig del i min kamp. Och det stämmer, idag är jag så glad och tacksam för att vi gjorde det. Det ger så fina minnen, och stärker mig något enormt i mitt fortsätta äventyr med mitt livs lilla kärlek <3

Läs hela inlägget »